Dionysios
Διονύσιος Αρεοπαγίτης
Περί Θείων Ὀνομάτων
Pyhistä nimistä
Κεφ. Α΄
1
Τίς ὁ τοῦ λόγου σκοπός, καὶ τίς ἡ περὶ θείων ὀνομάτων παράδοσις
Νῦν δὴ, ὧ μακάριε, μετὰ τὰς θεολογικὰς ὑποτυπώσεις ἐπὶ τὴν τῶν θείων ὀνομάτων ἀνάπτυξιν, ὡς ἐφικτὸν, μετελεύσομαι. Ἔστω δὲ καὶ νῦν ἡμῖν ὁ τῶν λογίων θεσμὸς προδιωρισμένος, τὸ τὴν ἀλήθειαν ἡμᾶς καταδήσασθαι τῶν περὶ Θεοῦ λεγομένων,
oὐκ ἐν πειθοῖς σοφίας ἀνθρωπίνης λόγοις, ἀλλ' ἐν ἀποδείξει
Κορ Α΄ 2:4
τῆς πνευμακινήτου τῶν θεολόγων δυνάμεος,
τίς – mikä ; λόγος ου ὁ – puhe, esitys ; σκοπός οῦ ὁ – kohde, tarkoitus ; καί – ja ; περί + AKK – G + koskien ; θεῖος ᾱ ον – jumalallinen, pyhä ; ὄνομα ατος τό – nimi ; παράδοσις εως ἡ – välitys, perinne ; νῦν δή – ensinnäkin ; ὧ μακάριε – autuas! ; μετά + AKK – G + jälkeen, perästä ; θεολογικός ή όν – metafyysinen, teologinen ; ὑποτύπωσις εως ἡ – luonnos, malli ; ἐπί + AKK – G + kohti ; ὄνoμα ατος τό – nimi ; ἀνάπτυξις εως ἡ – avaus, aukeama ; ὡς – että, jotta, kunhan ; ἐφικτός ή όν – ulottuvilla oleva, saavutettava ; μετέρχομαι – jatkaa, tavoitella ; καταδέομαι
Quis libri finis, et quæ de divinis nominibus prodita sint
Modo, vir beate, post theologicas informationes ad divinorum nominum explicationem pro virili me conferam. Sit autem etianum nobis oraculorum sacra lex proposita, ut veritatem ostendamus eorum quæ de Deo dicuntur,
non in persuasibilibus humanæ sapientæ verbis, sed in ostensione virtutis,
I Cor. ii:4
quam Spiritus theologis inspiravit, qua rebus
Mikä [on] tämän esityksen skopos, ja mikä [on] pyhiä nimiä koskeva perinne
Ensinnäkin, oi autuas, teologisen luonnostelman jälkeen jatkan kohti pyhien nimien avaamista kykyjen[i] mukaan.
Κεφ. Γ΄
10
Τοῦ ἁγιωτάτου Ἱεροθέου ἐκ τῶν θεολογικῶν στοιχειώσεων
Ἡ πάντων αἰτία, καὶ ἀποπληρωτικὴ, toῦ Ἰησοῦ θεότης,
Sanctissimi Hierothei verba ex theologicis elementis
Causa omniam, et quæ omnia implet, est Jesu divinitas, quæ servat partes toti concentientes,